Jennys barnboksblogg

"Äventyr på Nya Zeeland" av Kim M. Kimselius

2010-09-08T08:57:00.001-07:00

Nu är det min elev Fannys tur att berätta vad hon har läst.

Kimberlie och henns familj åker till Nya Zeeland för att besöka sina släktingar. Kimberlie stöter vid ett tillfälle ihop med en maorier och blir skrämd. När hon sen en dag vill upptäcka lite på egen hand ökar spänningen jättemycket. Jag tycker att boken är bra. I början är den spännande sen blev det lite lugnare vilket gjorde att jag blev lite less. Sen ökade spänningen så jag läste hur många kapitel som helst och ingen kunde prata med mig. Jag ger boken en 8 (1-10) för spänningen. Den hade fått en tia om den inte hade varit seg i mitten. /Fanny

Tack Fanny för din recension!

Tävling på bokbloggen Bokhunger!

2010-06-21T06:38:00.000-07:00

Snart är det midsommar! Om jag vinner Sverigeklänningen ska jag ge den till min väns son så att han kan klä sig fin på midsommar!

Vill du också tävla och ha chans att vinna Sverigeklänningen? Gå till Bokhungerbloggen här.

Tävling på barnboksbloggen.se!

2010-06-20T07:41:00.000-07:00

En ny bok av författaren till "Slumdog Millionaire", Vikas Swarup lottas ut på www.barnbokbloggen.se.

Om du vill vinna boken kan du tävla här.

"Tillbaka till Pompeji" av Kim M. Kimselius

2010-06-18T00:13:00.000-07:00

Nu har en till av mina elever läst en av Kimselius böcker. Tillbaka till Pompeji är första boken i serien om Theo och Ramona. Här kommer Emmas tankar om den...

Jag tyckte att boken var jättebra! Spännande och lite kärlek också! Lite hemsk var den också när man tänkte på att det här faktiskt har hänt på riktigt. Jag skulle vilja åka till Pompeji fast ändå inte. Det känns nog lite läskigt att komma in i staden. Bilderna i slutet av boken på gipsavtrycken var lite otäcka tyckte jag. Om jag skulle vara en av personerna i boken tror jag att jag skulle vara Livia! Jag vet inte varför men jag känner igen mig några saker hon gör och säger. Framsidan ser spännande ut. Det mest spännande i boken var nog när Ramona var på slavskeppet. När man läser på baksidan märker man väldigt fort att det kommer att bli ett spännande äventyr! Jag har läst en av Kim M. Kimselius böcker men jag kommer självklart läsa fler av dem! /Emma

Tack för dina tankar Emma! Om jag inte minns fel har du läst två av Kimselius böcker. Du läste Vikingaträl när vi jobbade med Vikingatiden tidigare i år.

"Ingen se dig!" av Anna Knutsson

2010-05-25T10:22:00.000-07:00

En annan god kandidat till förra årets bästa framsida är Ingen ser dig av Anna Knutsson. Den är grymt läskig! Lite Blair Witch Project, lite När lammen tystnar. Mörkerkamera är effektfullt. Och typsnittet på titeln passar perfekt till bilden, like creepy. Vad är det här för bok? tänkte jag då jag såg den första gången. Är den för barn?! Jag läste den genast. Den är spännande! Men inte riktigt så läskig som jag trodde att den skulle vara då jag såg framsidan. (Och det var nog bra med tanke på åldersgruppen 9-12åringar.)

Precis som jag trodde gick boken hem hos barnen. Många röstade på den! Jag är inte förvånad att den vann Bokjuryn 2009 i sin kategori.

"Glöm mig inte" av Anne Cassidy

2010-05-25T10:09:00.000-07:00

Glöm mig inte av Anne Cassidy var en av de böcker som fick flest röster i Bokjuryomröstningen av ungdomarna på Sjöfruskolan. Så jag var tvungen att läsa den, så klart. Den var verkligen bra! Oerhört spännande att inte veta om mamman är skyldig eller inte. En sträckläsningsbok!

Fanns det en omslagstävling skulle den här boken definitivt vinna. Omslaget är spännade, lite läskigt men framför allt gör det läsaren nyfiken. Varför står det en gammal och väldigt sliten barnvagn till synes övergiven på en stor ödslig äng? Vilket barn har suttit i den vagnen? Var är barnet nu? Vem är det som inte ska glömmas bort? Framsidan lockar till läsning. Så ska en framsida jobba!

Kitty Crowther får ALMA-priset!

2010-05-25T10:04:00.000-07:00

Kitty Crowther får årets ALMA-pris! Min klass har läst hennes böcker och ritat av hennes bilder. Idag satte jag ihop deras bilder till en Crowther-tribute-affisch. Det blev superhäftigt!

"Liten är fin" av Ingrid Sjöstrand

2010-05-25T09:49:00.000-07:00

Häromdagen var jag på biblioteket med min klass. Barnen strosade runt och tittade på böcker. Plötsligt kommer en av dem mot mig med lysande ögon och håller en bok framför sig. "Titta Jenny!" Det var Liten är fin av Ingrid Sjöstrand. I höstas läste vi den som högläsning i klassen. När våra ögonen möttes nu var det i samförstånd. Vi behövde inte säga något. Vi visste vad vi tänkte. Den boken har vi läst, upplevt, tillsammans. Det var fint.

Att hitta en bild på framsidan av boken var ingen lätt uppgift. Är den helt enkelt för gammal? Men det är ju en klassiker!

"Äventyr på Nya Zeeland" av Kim M. Kimselius

2010-05-22T04:10:00.000-07:00

En författare har skickat böcker till mig. Det måste ju vara att levla som bokbloggare?! Kul är det i alla fall! Men hur ska jag hinna läsa allt jag vill läsa? Jag tog hjälp av mina elever. Hugade spekultanter la vantarna på mina nya böcker och började läsa. Den första som kom i mål var Nina. Hon läste Äventyr på Nya Zeeland av Kim M. Kimselius. Här kommer Ninas tankar om boken...

När man läser på baksidan får man en tanke på ett äventyr som är med Kimberlie och Andy. Jag fick det i alla fall. Men man ska inte tro helt på det. Det handlar mest om Kimberlie och det som händer henne när hon hälsar på sin släkt och lite andra spännande saker. Men i slutet så blir det spännande, eller kanske inte helt i slutet. Och det som händer i slutet är med Andy och Kimberlie. Men jag tycker ändå att boken är jättebra. Jag tycker att man ska läsa den. Efter halva boken blir det lite mer spännande. Man får veta väldigt mycket hur det ser ut i naturen på Nya Zeeland. Det blir mest spännande när Kimberlie råkar ut för en stor olycka men jag säger inte vad för då blir det inte lika spännande.

/Nina

"Vilddjuret vaknar" av Mattias Johnson

2010-04-24T00:58:00.001-07:00

Littfest tog slut abrupt för mig då det var dags för fjällresa på lördag em.

Nu är jag tillbaka i stan och har börjat läsa "Vilddjuret vaknar" av Mattias Johnson. Den har legat bredvid sängen ett tag. Har dragit mig för att börja läsa den. Har ju ett inbyggt motstånd mot tjocka böcker. (Innan jag väl har kommit igång alltså.) Började läsa igår kväll. Det började spännande och lovande. Ser fram emot att läsa mer!

"Skriv om och om igen" av Katarina Kuick

2010-04-10T02:59:00.000-07:00

Det var inte lätt att ta sig ut från Peterson-Berger! Alla (!) skulle in där. Vad händer här? undrade jag. Jonas Sjöstedt hände där...

Till slut tog jag mig ut och in i lokalen bredvid, Rist. Här berättar Katarina Kuick om sin bok "Skriv om och om igen". Det är mycket folk här också, nästan fullt, men inte jobbigt knökfullt som i Peterson-Berger just nu. Jag valde alltså rätt!

Katarina är inspirerande. Jag känner på en gång att jag vill ha boken. Och jag vet vem jag ska köpa den till. (Men det avslöjar jag inte här.) Katarina ger massor av skrivtips!

Alla ungdomar borde ha den här boken. Så vuxna, köp den till till era ungdomar!

"Min första världssensation" av Annalena Hedman

2010-04-10T02:30:00.000-07:00

Anna Holmström Degerman samtalar med Annalena Hedman om hennes debutbok "Min första världssensation". De är båda bibliotikarier och barnboksförfattare. Det blir ett lågmält samtal. Jag blir sugen på att vara med. Att prata med dem.

Måste barnböcker ha lyckliga slut? Nej, tycker båda. Det behöver inte vara sommar, glädje och hallonkräm men det ska finnas ett hopp, en öppning.

Jag frågar om huvudpersonens namn, Abbe. För mig klingar det som ett pojknamn. Var det ett medvetet val från hennes sida att välja ett sånt namn. Ja det var det, svarar hon. Hon ville ha ett könsneutralt namn för att motverka att boken blev en typisk "tjejbok". Skönt att höra!

Återigen tar samtalet slut alldeles för fort. Jag vill höra mer. Fråga mer.

Nu ska jag köpa boken!

Flicka eller pojke?

2010-04-09T13:16:00.001-07:00

Ja, är det en flicka eller en pojke? Det är det största, viktigaste frågan ever - tydligen. Tänk er ett sms från vännerna/släktingarna på BB där de skriver att de ha fött ett "barn" eller en annons i tidningen med en bild på den lyckliga familjen med "barnet". Vem skulle inte undra... "Men är det en flicka eller en pojke?!" Såna här saker kan jag filosofera över. Att det ska ha en sån stor betydelse stör mig.

Så idag... På Littfest möter jag en vän jag inte träffat på många år. Hon berättar att hon numera har två barn. Barnen heter Vilde och Li. Fina namn, tänker jag. Och säger det också. Hon visar ett foto på sig själv med ett av barnen.

Och vad gör jag? Utan att tänka på det en millisekund bestämmer jag mig för vilken kön det är på barnet. Jag utgår från att det är en flicka. Utan att jag ens tänker att jag gör det! "Ja, det är du och Li?!" säger jag. Näe, säger hon. Jag fattar ingenting. Sen kommer jag på det... Åh, det är klart att det kan vara en pojke. Ljusgul tröja och en blomkrans i håret. Vad knäpp jag är, det är klart att det kan vara en pojke. Jag skäms över mina stereotypa tankar. "Jaha, det är Vilde. Fel tänkt av mig, jag trodde att det var en flicka" sa jag och rodnade nästan lite över min dumhet. "Jaa..." säger hon, "men det är en flicka. Vilde är en flicka"

Där fick jag så jag teg.

Min Littfesteftermiddag...

2010-04-09T12:54:00.000-07:00

Efter att ha lyssnat på Annika Edlund och Katarina Kieri satte jag mig i Kulturstorms bokhörna en stund och beundrade min kollegas dotters egenhändigt ihop-pysslade bokmärken. (Shit så fint pysselpapper det fanns där!) Den mjuka soffan fick kroppen att tänka till. "Jag vill hem och ligga i soffan" meddelade den. Sagt och gjort, det fick bli en kort dag för mig idag. Jag cyklade hem. Men det hann hända mycket på de timmar jag var på Littfest. Många intryck! Jag ser fram emot morgondagen.

Tyvärr missade jag "Godhet i litteraturen" med Lena Kjersén Edman, Katarina Kieri och Ann Lagerström. Men, man kan inte få allt.

Istället fick jag kom hem till en tyst lägenhet, lägga mig i soffan under en varm filt och läsa "Nabus bok" av Zizou Corder. Jag hade bara 30 sidor kvar och hade hela dagen haft tanken att snart skulle jag få komma hem och läsa ut den. Jag hann inte läsa många sidor innan jag somnade. (Jag älskar att vara ledig och få somna när jag vill!) När jag vaknade efter en timme läste jag ut boken. Mysigt!

Jag skrev förut att jag inte var så imponerad av boken. Det ändrades eftersom. Ju mer jag kom in i den desto mer fångad blev jag. Efter halva boken ville jag inte sluta läsa. När jag la mig ner i soffan idag var jag lite orolig att det skulle bli sorgligt att skiljas från boken. Men så blev det faktiskt inte riktigt. Boken byggde upp en spänning och en intrig som på något sätt lovade mer och mer. Slutet kändes som ett platt fall. Inget särskilt alls jämfört med den fantastiska resa som boken inneburit. Boken var definitivt värd ett bättre slut. Det kändes som att alla onda dog som flugor och de goda och de halv-goda blev vänner och så levde de lyckliga i alla sina dagar, typ. En pappa som har terroriserat sin familj till skräck och lydnad backar plötsligt för att någon säger "sluta!". Så enkelt var det löst...

Häromdagen hade jag ett boksamtal med en grupp barn som hade läst "För alltid..." av Ingelin Angerborn. En elev tyckte att slutet var konstigt. Hon uttryckte det så här; "Alltså, det var som att författaren hade bestämt sig att boken skulle vara ett visst antal sidor lång och så var hon på typ näst sista sidan då hon kom på att nu är det bara två sidor kvar. Och då var hon tvungen att klämma in ett slut på de två sidorna."

Ungefär så kände jag med Nabus bok idag.

"I det här trädet" av Katarina Kieri och Per Nilsson

2010-04-09T05:46:00.001-07:00

Jag älskar Per Nilssons böcker. För några år sen (efter att ha läst "Flickan jag älskar heter Milena") bestämde jag mig för att läsa alla hans böcker, i kronologisk ordning. Det var ett spännande projekt. Det tog lång tid. Och när det tog slut kändes det väldigt tomt. Det var som att lämna en vän. Extra speciella är Nilssons böcker eftersom hans karaktärer dyker upp i varandras böcker, om och om igen. (Jag skrev faktiskt till Per Nilsson som ett led i min lilla avskedsprocess.) Men han kommer ju ut med nya böcker då och då. Det är som en fest varje gång jag går till biblioteket och lånar en ny Per Nilsson-bok. Det är något speciellt med Per Nilsson och mig. Jag gillar det.

Så att jag inte har läst "I det här trädet" är konstigt. Jag har ingen bra förklaring. Nu när jag sitter här och lyssnar på Katarina Kieri och Annika Edlund som samtalar om "I det här trädet" önskar jag att jag hade läst den. Jag önskar det oerhört mycket.

Det är ett trevligt samtal. Det flyter på från den ena till den andra, helt naturligt. Att få lyssna på en författare som berättar om sin bok med hjälp av insatt, inläst person som bara älskar boken... Fler såna givande möten!

Kommande projekt är givet - Att läsa Katarina Kieris böcker. (Och allra först, "I det här trädet"!)

Bokjuryn på Littfest!

2010-04-09T05:34:00.000-07:00

Helena Ahlin från Bokjuryn inledde med att berätta vad Bokjuryn är. Sen frågade hon Lovisa och mig lite om hur vi jobbar med Bokjuryn i skolan. Vi berättade - och sen var plötsligt våra 20 minuter slut. Det var så mycket vi inte hann prata om...

Men nu kan jag slappna av och lyssna på Katarina Kieri och Annika Edlund då de pratar om Katarina Kieris och Per Nilssons bok "I det här trädet".

Snurran-böckerna av Eva Bergström

2010-04-09T01:41:00.000-07:00

Lena Kåreland berättar om Snurran som är en kattflicka som hävdar sin rätt, tar plats, beter sig som "vi inte vill att våra barn ska göra" (som en negativ recensent skrev). Snurran beter sig inte som en flicka "ska göra". Mer Snurran-böcker till barnen! säger jag.

Genuspedagogen Kajsa Svaleryd visade en Snurranbok för en grupp förskolebarn. När de såg bilden på Snurran och hörde hennes namn sa barnen att Snurran var flicka. När de hade hört boken sa de att Snurran var pojke. "För flickor gör inte så..."

Ok, mer Snurran till barnen men också - vi måste prata med barnen om det vi läser med dem. Samtalet är viktigt. Hade inte Svaleryd pratat med barnen om Snurran kanske det inte hade kommit fram att de trodde att Snurran var pojke och den tanken hade fått vara kvar, utan diskussion och chans till nya tankebanor.

Barnboken - pedagogiskt redskap eller estetisk upplevelse?

2010-04-09T01:32:00.000-07:00

Lena Kåreland pratar om barnboken och dess funktion. Lena Kåreland... Jag känner igen namnet. Det känns som att jag borde veta vem hon är. Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet det. Jag googlade. Professor och litteraturvetare som ägnar sig åt barnböcker. Jag bestämmer mig för att jag gillar henne.

Nu ska jag lyssna på henne och lära mig mer. Det är så det känns nu. Här kommer jag att lära mig något.

Det är så kul att Littfest är i gång - och att jag är här!

Böcker om det svåra - Bertine

2010-04-09T01:23:00.001-07:00

Det finns många böcker som handlar om det svåra - skilsmässor, föräldrar som slår och barn som inte syns...

Bertine berättar om några bilderböcker på det temat. "Herman och eldsvådan" av Stian Hole, "Mammas nya vän" av Anke Wagner, "Snäll" och "Den arge" av Gro Dahle.

"Snäll" är en av mina favoritböcker. Underbara bilder!

Nu är det plötsligt slut. 20 minuter var alldeles för kort. De borde ha fått mer tid.

Bilderböcker med genusperspektiv - Sara

2010-04-09T01:14:00.000-07:00

Något som föräldrar ofta frågar efter på biblioteket är barnböcker med genusperspektiv.

Hon berättar att hon då väljer ut böcker där barn är barn och inte stereotypa "flickor" och "pojkar".

Sara berättar om en bok av Eva Lindström och sen om "Kurt och Kio vill ha koja" av Lisen Adbåge och en till som jag inte hinner med att anteckna.

Jag hade gärna hört om fler böcker med genustema. De finns där ute men det är inte alltid så lätt att hitta dem.

Böcker om familjen - Katarina

2010-04-09T01:07:00.000-07:00

Katarina berättar om...

"Var är mamma?" av Julia Scheffler, "Vem bestämmer?"Stina Wirsén, "Vesta-Linnea svartaste tanke" av Tove Appelgren, "Vi hittar Smul-Bert" av Emma Adbåge och någon till som jag inte hann med att skriva upp.

Det går i ett rasande tempo, vilket är bra. Man hinner inte bli uttråkad och får massor med boktips!

Littfest har börjat!

2010-04-09T01:00:00.000-07:00

Varm efter cykelturen hit har jag nu hittat en plats på "Barnbibliotikariers bästa bilderbokstips" i Peterson-Bergersalen. Framför oss står Katarina Markström, Bertine Pohl-Sundström och Sara Johansson som är barnbibliotikarier på Stadsbiblioteket och Bokbussen i Umeå. Efter den inledande presentationen börjar Katarina berätta om bilderböcker och visar bilder ur böckerna på storbilsskärm.

Tråkigare start på dagen kan man ha!

Journalist i klassen = spännande dag!

2010-04-06T09:13:00.000-07:00

Hade besök av en journalist i klassen häromdagen. Jenny Eklund heter hon... Märkligt (för mig), men sant.

Alla klasser borde få besök oftare. Himmel så barnen sköter sig! Alla var helpeppade och jättetrevliga. En positiv upplevelse för alla inblandade. Energigivande! Besöket - och dagen - handlade om läsning, såklart.

I veckans utvärdering skrev flera barn att veckans roligaste var när Jenny kom till klassen. Även om fröken gärna tar vill ta åt sig måste jag nog inse att det var den andra Jenny de menade...

Jenny Eklund skrev om oss på sin blogg. Det kan man se här om man vill.

Littfest i Umeå 9-10/4!

2010-04-06T09:03:00.000-07:00

Missa inte Littfest i Umeå, nu på fredag och lördag. Jag ska vara med! Helena Ahlin från Bokjuryn ska berätta om Bokjuryns arbete och jag ska tydligen vara med på ett hörn. Det känns väldigt spännande och fantastiskt roligt! På fredag kl.14 är ni välkomna till Rist, Umeå folkets hus. Kolla in Littfests webbsida för mer info.

Nabus bok av Zizou Corder.

2010-04-06T06:11:00.000-07:00

Nu är det påsklov. Då hinner jag läsa, låna böcker, läsa bokbloggar, läsa, sova middag och läsa. Började häromdagen på Nabus bok av Zizou Corder. Har förstått att den ligger bra till hos ungdomarna så jag ville läsa den. Har nästan läst 1/3 av boken. Helt fångad är jag inte. Vi får se vad jag tycker då jag har läst ut den.

"Alice i Underlandet" av Lewis Carroll

2010-03-12T00:47:00.001-08:00

Jag hade förmånen att få umgås med bara ett (!) barn häromdagen. Planen var att gå på bio för att se "Alice i Underlandet" i 3D och sen äta på restaurant. Vi var dock i god tid så vi gick till biblioteket en stund först. Vi tittade i boken "Alice i Underlandet", såklart. (Den svenska var utlånad så vi tittade i den engelska, därav "tittade" inte "läste".) Vi såg när Alice föll, krympte, växte och mötte mystiska figurer. Barnet satt nära mig i soffan och lutade sig fram för att se bilderna i boken ordentligt. Hennes hand på min arm. Det är så mysigt att läsa tillsammans! (Eller titta.)

Filmen var helt ok. Lite förvirrande ibland men det hör väl liksom till Alice-konceptet. 3D var läskigt! Första gången något kom flygande mot oss studsade vi bak i biostolarna.

Jag vill se mer film. Jag vill se "Till vildingarnas land" av Maurice Sendak! Boken har jag läst, både på svenska och engelska. Så nu är det dags att uppleva filmen. Behöver man låna ett barn att gå med eller är det legitimt att gå själv?

"Aldrig som de andra" av Peter Arrhenius

2010-03-10T00:35:00.000-08:00

Nu har jag läst ut den. Stort tack till Sportlovet som ger mig möjlighet att läsa, hur mycket jag vill!

Den var bra, mycket bra. Jag gillar det mystiska, påminner om Maria Gripes böcker. Huvudpersonen Williams historia påminner också om Noras historia i "För alltid..." av Ingelin Angerborn. Jag fångas också av den historiska tillbakablicken, vår historia hör ihop med vår samtid typ. Camilla Läckberg är en av de författarna som anammat det. Andra världskriget, annorlunda vinkel. Snitsigt! Mina tankar gick också väldigt mycket till filmen "Sjätte sinnet" med Bruce Willis. Väldigt lik boken faktiskt. Den föll mig också mycket i smaken för att den tilltalar precis den åldersgrupp som jag jobbar med, 11-åringar. (Ska de läsa boken själva är det nog bokslukarna den passar för.) Jag hade ÄLSKAT den som 11-åring.

Att jag gick in så hårt för boken innan jag ens hade börjat läsa den var tack vare alla blogginlägg jag läst om den. Den blev liksom hypad, på ett bra sätt. Det funkade för mig! När jag läste boken kände jag gemenskapen med alla andra som hade läst den före mig.

Vad ska jag läsa idag då? Måste kolla bokbloggarna :-) Kram!

Ny sträckläsningsbok...

2010-03-09T12:52:00.000-08:00

Åkte runt halva stan idag för att få tag på "Aldrig som de andra" av Peter Arrhenius. Det var det värt! Har läst 80 sidor och vill inte sluta. Blir till att läsa i natt. Det är en skön känsla när en bok känns så bra. Det är en potentiell högläsningsbok tänker jag. Kul!

Internationella Kvinnodagen 8 mars

2010-03-08T03:02:00.000-08:00

Värt att fira. Värt att vara stolt. Inte idag utan idag och varje dag. Alltid.

De som försvarar att flickor och pojkar ska ha olika slags kläder gör mig så trött. Jag förstår verkligen inte. Varför är det så viktigt att betona könstillhörighet i kläderna? "Därför att flickor och pojkar ÄR olika!" fick jag till svar idag av någon som hade tänkt till. Jaha? Men vita och bruna barn är ju också olika. Borde de kanske också kläs i olika slags kläder då?

De som skriver barnböcker har en enorm makt. Det är bra. De kan använda sin makt till något positivt. Blodet glädjerusar i mig varje gång jag läser en riktigt bra barnbok. Det finns få saker som är så viktiga som bra barnböcker.

"Min vän Percy, Buffalo Bill och jag" av Ulf Stark

2010-03-08T02:40:00.000-08:00

Läste boken "Min vän Percy, Buffalo Bill och jag" av Ulf Stark. Sen såg jag filmen. Det var fint. Vill läsa mer av Ulf Stark. Sluta aldrig skriva Ulf!

"Muren" av Titti Knutsson

2010-03-08T02:31:00.000-08:00

För några dagar sen läste jag "Muren" av Titti Knutsson. Den handlar om Sofia och Peter som lever helt olika liv, på var sin sida om muren som delar deras land. I höstas var jag uppslukad av Berlinmurens historia så den här boken visste jag att jag skulle gilla. Kapitlen är korta och handlingen drivs framåt hela tiden. Det går inte att sluta läsa! Man förstår redan från början att Sofia och Peter kommer att mötas och det är olidligt spännande att få ta del av deras möte.

Det är en kort bok, känns nästan som en novell. Det är suveränt bra. Tankarna går till länder som varit delade som t ex Palestina/Israel och Sydafrika. Den här boken borde alla lärare läsa som undervisar i SO.

"Månskensvargen" av Elvira Birgitta Holm

2009-12-27T10:29:00.000-08:00

Läser nu den tjocka Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm. Har läst så mycket bra om den så nu är det dags att läsa den själv. Spännande att läsa om Digerdöden. Boken påminner lite om Grottbjörnens folk av Jean Auel som jag var totalt uppslukad av som tonåring. Inte lika sliskig dock.

Jag läser, men skriver inte så ofta...

2009-12-05T11:51:00.000-08:00

Det var ett tag sen sist - igen. Jag har fullt upp med annat och hinner inte/prioriterar inte att skriva här. Tack för de kommentarer jag har fått. Jag läser dem alltid även om jag inte alltid svarar.

Igår läste jag ut den sorgliga men väldigt fina bilderboken Roy av Gro Dahle. Jag gillar alla hennes böcker. De är så vackra, även då de är hemska.

Just nu håller jag på att läsa Trollkarlens elefant av Kate DiCamillo. Jag tycker inte att den är i närheten lika bra och tillgänglig som hennes tidigare böcker. Jag blev besviken.

Bokenkät...

2009-10-29T12:57:00.000-07:00

Berätta om en bok som:

fick dig att skratta.

"Clementina" av Sara Pennypacker. En av de få barnböcker som sambon faktiskt vill (!) att jag ska läsa högt ur. Clementina är gränslöst charmig och rolig!

fick dig att gråta.

Oj, det är många det... Senast var det en bok jag läste vid frukostbordet en vardagsmorgon. Plötsligt satt jag där med tårfyllda ögon. Minns inte vilken bok det var...

gjorde dig riktigt arg.

"Bryta om" av Åsa Anderberg Strollo. Barn ska inte behöva ha det så där. Och skolan borde kunna ha gjort mer för att hjälpa henne.

fick dig att vilja besöka platsen där den utspelades.

När jag var barn var det definitivt Narnia. Eller Kulla-Gullas herrgård. Det hade varit något...

handlar om en historisk tid som du tycker om.

Det finns ingen historisk tid som jag tycker speciellt mycket om, mer än någon annan. Det senaste boken jag läste i den genren var "Åskans döttrar" av Ingela Magner. Den var bra.

du ångrar att du läste ut.

Ångrar?! Kan man ångra att man läst ut en bok? Jag har nog inte gjort det. Inte vad jag minns i alla fall. Jag har läst många böcker som jag inte har tyckt var särskilt bra. När jag läst ut en sån bok är jag snarare stolt för att jag läst ut den, för att jag iddes :-)

finns i dina tankar trots att det var länge sedan du läste den.

Det är också många! Den första jag kommer att tänka på är "Z - en kärlekshistoria" av Vigdis Grimsdottir. Jag minns precis var jag satt då jag läste ut den. Den boken berörde mig så mycket.

Kulla-Gullaserien av Martha Sandwall-Bergström har också gjort starkt avtryck i mitt liv. Jag önskade så starkt att jag var som henne, att jag var henne, när jag var barn. När hon stekte mat kunde jag känna matoset. När hon slog sig gjorde det ont i mig. Kulla-Gulla tog hand om barn på ett sätt som jag drömde om att göra. Sen kom jag också att jobba som barnflicka i flera omgångar senare i livet.

har väntat i bokhyllan riktigt länge.

Alldeles för många böcker! Jag älskar att läsa men jag är en långsam läsare. Noggrann, vill liksom inte missa något. Allt måste få sjunka in innan jag går vidare. "Blod" av Åsa Anderberg Strollo är en av dem som jag ser i bokhyllan nu...

du inte förstår att så många tycker om.

"Sagan om ringen" av JRR Tolkien. Jag vet, det är att häda... men jag fattar inte grejen. Det är ju inte på riktigt! Det är ju hittepå!

du tycker att alla ska läsa.

"Boktjuven" av Markus Zusak. Tveklöst!

Bokenkäten kommer från Lilla O

Augustprisnomineringarna

2009-10-20T12:05:00.000-07:00

Jag har läst ovanligt få av de böcker som är nominerade till årets Augustpris. Jag har bara läst Siv sover vilse av Pija Lindenbaum. Kul att Elvira Birgitta Holm är nominerad. Jag gillar hennes böcker.

Svenhammeds journaler av Zulmir Bečević, Alfabeta Bokförlag

Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm, Bonnier Carlsen

Skriv om och om igen av Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman, XPublishing

Siv sover vilse av Pija Lindenbaum, Rabén & Sjögren

Kulor i hjärtat av Cilla Naumann, Alfabeta Bokförlag

Natthimmel av Sofia Nordin, Rabén & Sjögren

Böcker på min lista

2009-10-20T11:56:00.000-07:00

Böcker jag ser fram emot att läsa...

Fyren och stjärnorna av Annika och Per Thor.
Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck.
Blod av Åsa Anderberg Strollo.
Den arge av Gro Dahle.

"Varulv möter drake" av Matthew Morgan

2009-10-20T11:35:00.000-07:00

Av någon konstig anledning har jag inte skrivit något här på länge. Jag har läst massor men inte skrivit något om de böcker jag har läst. Böckerna låg på hög länge, i väntan på att bli skrivna om. Men till slut jag gav upp och lämnade tillbaka dem till biblioteket. Det blev för många böcker i bokhyllan.

I klassen håller jag på att läsa Varulv möter drake av Matthew Morgan. En bra högläsningsbok även om den inte känns helt ny. Mina tankar far till Spiderwick av Holly Black och också alla varulvsböcker som redan finns som t ex Uffe Varulv av Paul van Loon. Men den är helt ok. Bra att den tar upp djurplågeri och intressant att den gör kopplingar mellan bokens skurk och Hitler. (Barnen tog den kopplingen!)

När vi har läst ut den ska vi illustrera boken och skicka vårt tävlingsbidrag till Barnens Bokklubbs högläsningstävling.

"Vargbröder" av Michelle Paver

2009-09-05T10:37:00.000-07:00

Jag hade en mycket läskunnig men aningen läsovillig elev för några år sedan som hittade Vargbröder av Michelle Paver. Hon läste och läste. Och frågade mig flera gånger "När kommer andra boken i serien?" Jag hade ingen aning. Hade inte läst boken. Var inte intressserad av den. Det var ju fantasy. Jag behövde bara kolla på framsidan så såg jag att jag den inte intresserade mig. Jag kommer alltid att förknippa Vargbröder med den eleven. Jag vet inte hon sen läste hela serien. Men det gjorde jag. När jag väl gav mig på att läsa första boken läste jag resten också.

Vargbröder är bra. Riktigt bra. Och det är Barnens Bokklubbs första alternativ till högläsningsbok i år 4. Jag skulle gärna läsa den högt för klassen. Det som talar emot den som val av högläsningsbok är att den har några år på nacken. Flera barn har redan läst den.

Läs högt! Tävla med hela klassen

2009-09-05T10:23:00.000-07:00

Läs högt! Det gör jag, så ofta jag får möjlighet. Tävla med hela klassen. Gärna! Vinn en bokhylla full med böcker! Vem vill inte vara med?! Vad krävs det av mig? Give it to me! Jag ska välja en bok som jag läser högt för klassen. Jag får välja mellan fem böcker. Gud, så spännande! Att läsa de fem böckerna och fundera på vilken jag ska läsa högt för klassen är halva nöjet. Det är som att vinna , bara att få vara med i tävlingen. Att det finns någon som sitter och engagerar sig vad de tycker är bra högläsningsböcker. Att vi får visa upp resultatet av vårt högläsningsarbete i klassen. Det gör mig löjligt glad.

Så tack Barnens Bokklubb! Tack för en bra tävling! Hoppas att många klasser deltar :-)

Nu till böckerna...

"Tillträde till festen" av Gunnel Beckman

2009-09-05T10:05:00.000-07:00

Nu Lena har jag läst den, Tillträde till festen av Gunnel Beckman. Eller, för några veckor sen. Jag har bara inte skrivit om den då jag har inväntat något fyndigt att skriva. Det spelar ingen roll, jag kommer inte på något. Så nu skriver jag i alla fall.

Alltså, den var säkert bra och speciell på sin tid. All respekt till er som gillar den. Men jag var inte lika förtjust. Den kändes väldigt mycket som en bok av sin tid. Läser ungdomar den i dag? De som gör det, känner de igen sig i den? Kanske. Själv berörs jag mer av modernare böcker som Bryta om av Åsa Anderberg Strollo.

"Absolut Per Nilsson" av Per Nilsson

2009-09-05T09:46:00.000-07:00

För några år sedan bestämde jag mig för att läsa alla Per Nilssons böcker. Det var efter att jag av en slump hade läst Flickan jag älskar heter Milena. Jag var väldigt seriös med projektet. Och jag var noga att läsa böckerna i ordning. Var den bok som stod på tur att läsas utlånad kunde jag inte gå till nästa bok på listan utan, väntade. (Det var kronologisk ordning som gällde.) Han har skrivit många böcker så det tog ett tag att läsa alla. Det var en fin period. Jag var helt inne i Nilssons böcker - och de tog aldrig slut. När en bok var utläst började jag genast på nästa. Och böckerna tog aldrig riktigt slut eftersom personerna när som helst kunde dyka upp - i nästa bok. Jag klev in i deras värld. De välkomnade mig in. Det var underbart. Vi blev kompisar.

När The return of Hjärtans Fröjd kom var jag lite orolig. Hur kunde han göra en uppföljare på Hjärtans Fröjd?! Den boken som var så bra! Men, han lyckades igen. Jag oroade mig i onödan.

Absolut Per Nilsson. Vad är det för något? Det låter ju jättetöntigt! Det tog ett tag innan jag lånade boken och läste den. Det tog emot lite. Men jag visste att jag måste. Det var ju Per Nilsson. Jag läser ju alla hans böcker. Jag blev glatt överraskad, igen. Den kanske inte är en av hans bästa böcker men den är bra, helt ok. Det var trevligt att möta personerna igen. Se vad som har hänt med dem, hur de har haft det. Som att få ett långt brev från en vän från förr där man får veta hur livet blev.

Ryktet (på någon blogg jag läst) säger att Nilsson förmodligen inte ska skriva fler ungdomsböcker. Att den här sista boken är en avslutning, ett sätt att knyta i hop säcken och säga hejdå till personerna. Är det sant? I så fall, varför? Och - vad ska ha skriva i stället? Barnböcker hoppas jag, hellre än vuxenböcker.

Mina bibliotek

2009-08-26T11:59:00.000-07:00

Mina bibliotek uppdaterar sina datasystem. Det innebär - upptäckt jag nyss - att jag inte kan söka, eller reservera böcker. Men... vad ska jag då göra i soffan i kväll?

Och uppdateringar... de brukar jag inte uppskatta. De innebär allt som oftast att saker blir förändrade och det är läskigt. Då måste jag ju lära om... Men jag hoppas på förbättringar. (När jag väl har lärt mig dem.)

Bokjuryn 2009...

2009-08-26T11:54:00.000-07:00

Vi närmar oss starten för Bokjuryn 2009. Jag längtar. Det enda jag hittar so far är det här. Väldigt fin logga. Ger mersmak...

Ibland blir jag så glad...

2009-08-17T12:06:00.000-07:00

I dag ramlade jag in på ett blogginlägg som jag inte kunde sluta läsa. (Det var ett långt inlägg.) Kände igen mig så mycket! Orkar inte kommentera så mycket mer just nu, jag bara håller med :-)

Läs här.

"Janis den magnifika" av Johanna Nilsson

2009-08-16T12:13:00.000-07:00

De får säga vad de vill. (Har googlat runt lite och alla är inte sålda.) Jag gillar Janis den magnifika av Johanna Nilsson.

Och faktumet att jag fick högläsa valda delar ur boken vid flera tillfällen, och berätta handlingen där emellan, för sambon är ett bra tecken. (Annars står barn- och ungdomsböcker inte så högt i kurs.)

Jag sträckläste boken. Och jag såg filmen för mitt inre. Boken är som gjord för att filmas!

"Ta livet av mig, mamma!" av Marianne Käcko

2009-08-16T11:49:00.000-07:00

Ta livet av mig, mamma! av Marianne Käcko är en mammas historia om dotterns resa in och ut ur anorexians grepp. Intressant att läsa en förälders perspektiv. Att få en familj och ett förhållande att klara av de ansträngningar som anorexi orsakar och dessutom behålla sitt förstånd... det är en bedrift.

Mariannes dotter Katarina åt inte mat (alls!) på ett helt år. Det är svårt att ta in och förstå det tycker jag. Hur går det till? Jag visste inte att det ens var möjligt. För att överleva sondmatades Katarina fem gånger om dagen, först på sjukhuset men sen flyttade hon hem och då var det hennes mamma som sondmatade henne. Tills slut kommer Katarina till en klinik som lyckas hjälpa henne och där lär hon sig att äta igen.

Det här är den värsta skildringen jag har läst om anorexi. Katarina var sjuk i fyra år. Det är svårt att fatta vad det innebär för en männsika, för en familj.

En lärdom jag fått av boken - Anorexi startar ofta långt (!) innan omgivningen förstår att är anorexi det handlar om. Så var det för Marianne och Katarina. I ett efterord till boken skriver Katarina att när hennes mamma Marianne kom på hennes med att kräkas var hon redan ordentligt fast i anorexians grepp.

Så man ska ta de tidiga varningstecknen på allvar. Anorexi är svårare att behandla ju längre in i sjukdomen man har kommit.

"Billa och jag" av Hans Hammarskiöld

2009-08-16T11:33:00.000-07:00

I somras såg jag Billa och jag av Hans Hammarskiöld på en bokaffär i Stockholm. En svart-vitt bok som såg ut som den var minst 50 år gammal, fast ändå helt ny. Jag var tvungen att titta närmare på den.

Den kom ut 1959 men har i år gått i tryck igen. Det måste väl ändå vara lite ovanligt, att en bok efter så många år går i tryck igen?! Men kul! Det är en fin bok med många svartvita fotografier av Hans Hammarskiöld. Flickan på bilderna är hans dotter.

Det är inte alla som har lyckats spara sina gamla barndomsböcker till barnbarnen. Nu har ni fått en ny chans!

"Mr Tourette och jag" av Pelle Sandstrak

2009-08-09T07:28:00.000-07:00

Mr Tourette och jag är en biografi om hur det är att leva med Tourette. En vuxenbok alltså. Efter att ha läst den känner jag mig betydligt mer insatt än jag var innan då jag trodde att människor med Tourette svor och sa fula ord. Tourette kan vara så mycket mer än svordomar och fula ord.

Vi får följa Pelle från barndomen genom tonåren och in i vuxenlivet. Han har det inte lätt. Tvångsritualer tar upp mer och mer av hans tid. Att gå på toaletten kan ta timmar. (Om ritualen misslyckas/inte utförs exakt rätt måste han göra om den tills han lyckas.) Det blir till slut så jobbigt att han slutar han att gå på toaletten. Enklast så. I stället gör han sina behov i påsar som han knyter ihop och hänger på ytterdörren tills han ska gå ut nästa gång. Att tvätta sig och duscha kräver också sina ritualer. Det löser Pelle med att sluta tvätta sig och duscha. Jobb klarar han inte av att behålla mer än några veckor. de vänner som finns försvinner. Familjen försöker hålla kontakten med Pelle men han drar sig undan dem. Det tar tid, väldigt lång tid innan Pelle får hjälp. Och hjälpen/terapin tar tid. Pelle har mycket att jobba med.

Varför skriver jag om en vuxenbok i en barnboksblogg? Jag tänker att det här är en bok som vuxna som jobbar med barn borde läsa. Pelle berättar i början av boken hur det var för honom i skolan. Det fanns två personer i skolan som på något sätt nådde fram till honom, träslöjdsläraren och mattanten. Beskrivningen av hur de "hanterade" den svårförståeliga Pelle sög jag åt mig av.

"Svåra" barn finns i skolan och kommer alltid att finnas i skolan. Det vi kan göra något åt är vårt sätt att bemöta dem och hjälpa dem. Att dessa barn, som vuxna, skriver om sin barndom är en ovärderlig källa till kunskap för oss pedagoger.

När jag skriver detta tänker jag osökt på Morgan Alling och hans sommarprogram som gick tidigare i sommar i P1. Det handlade om hans barndom och var mycket bra! Det ska inte vara pedagoger lyssna på utan och också alla "socialtanter"!

"Om jag var du" av Jessica Schiefauer

2009-08-09T07:17:00.000-07:00

Om jag var du av Jessica Shiefauer är en tonårsbok. En riktig tonårsbok. Jag känner igen mig i tonårsmiljöerna, tonårshändelserna och tonårskänslorna. Spännande, igenkännande och lite tragisk.

14-åringa jag skulle ha älskat den här boken. Det finns så mycket idag som inte fanns då...

"Boktjuven" av Markus Zusak

2009-07-24T07:51:00.000-07:00

Det är svårt att säga "Den här boken måste du läsa!" eftersom vi är olika och gillar olika slags böcker. Jag kan bara säga att jag är otroligt glad att jag har läst Boktjuven av Markus Zusak. Mitt liv skulle ha varit lite fattigare om jag inte hade läst den.

Jag läste ut den för några dagar sen men har inte kommit mig för att skriva om den förrän nu då jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. David Anthin skriver så här i SvD.

Boktjuven handlar om Liesel och hennes liv under Andra världskriget i Tyskland. Böcker, läsning och ord har en viktig betydelse i handlingen. Zusak skriver poetiskt på ett sätt som tilltalar mig. Han skriver om liv och död på ett sätt jag inte mött tidigare.

Boktjuven berör och engagerar.

Lena Kjersen Edman om bra böcker

2009-07-24T07:26:00.001-07:00

Lena Kjersen Edman skrev en kommentar på Bokhora förra våren som är så tänkvärd! Läs...

"På bokhore-frågan om 5 riktigt bra böcker – så har många svarat Maria Gripes skuggserie.
Idag finns det en del bibliotekarier (begripligt, eftersom de inte får någon undervisning om barn- och ungdomslitteratur på sin utbildning) som aldrig någonsin boksamtalar om böcker som är mer än fem år gamla. T ex Maria Gripes ungdomsböcker, Gillian Cross: Kartan över ingenstans, Gilian Rubinstein (hon som blev Lian Hearn): Rävspel….

Denise Rudberg, Cate Cann, Stephanie Meyer är habila skribenter – men deras böcker hittar ju alla tjejer som vill ha lättsmält underhållning (med pikanta inslag av erotiska vibrationer) alldeles själva.
Nyss var jag på ett bibliotek där ”Agnes Cecilia, en sällsam historia” såldes ut för 2 kronor – samtidigt som man skyltade med Denise Rudbergs fyrkantigt berättade ungdomsroman som ”Personalens val”.

Förra året läste jag (för Kulturrådets barnbokskatalog) säkert ett par hundra ungdomsromaner.
Många av 2007 års ungdomsromaner ( t ex Gossip Girl-böckerna) ÄR glammiga. Dessa böcker hittar också alltid fram till lässugna tonårstjejer och deras mammor.
Men vem gör idag reklam för TILLTRÄDE TILL FESTEN av Gunnel Beckman? En bok som inte är glammig, (Men kanske dammig eftersom den ofta står i biblioteksmagasin). En av de bästa svenska ungdomsromanerna genom tiderna … och fortfarande älskad av de ungdomar som får chansen att höra talas om den."

Den här kommentaren får följande effekter för mig...

1. Jag ska läsa Tillträde till festen av Gunnel Beckman.

2. Jag ska läsa något av Rudberg, Cann eller Meyer. (Måste ju för att kunna uttala mig.)

3. Jag håller tummarna för att någon lycklig människa köper Agnes Cecilia - En sällsam historia för två kronor!

"Till jordens medelpunkt" av Jules Verne

2009-07-24T07:04:00.000-07:00

Jag läste förvånansvärt få klassiker som barn. Jag vet inte varför. De kanske verkade tråkiga. Det är så jag tänker om de nu i alla fall. Så att jag plockade ut Till jordens medelpunkt av Jules Verne ur hyllan på biblioteket häromdagen var lite otippat. Och kul! Annorlunda är kul.

Maj Bylock har skrivit många böcker. Bland annat har hon återberättat en hel jättemassa klassiker i serien Äventyrsklassiker. Suveräna böcker! Lättlästa och lätttillgängliga klassiker för alla. Till och med jag läser dem.

Till jordens medelpunkt är en knasig bok om Axel och hans smått galna farbror som ger sig av till Island för att klättra ner i en vulkan med målet att nå jordens medelpunkt. Axel försöker säga till sin farbror att det är inte möjligt att nå jordens medelpunkt eftersom... men farbrodern lyssnar inte. Sällskapet får vara med om en hisnande resa i jordens inre. Mer spännande än jag trodde och - väldigt fantasifullt!

Ännu en av alla dessa böcker som kanske inte läses så mycket längre men som borde göra det. Jag tror att barn i fantasi- äventyrsåldern skulle älska att lyssna på den här som högläsning. Och vilka samtal som skulle komma upp jorden och dess inre! Låna er ett barn (om ni inte har ett gratis hemma) och läs boken tillsammans!

"Silverskrinet" av Chris Mould

2009-07-24T06:58:00.000-07:00

Silverskrinet av Chris Mould är del 3 i serien Hemligheten på Crampton Rock. En härlig serie för barn som gillar spöken, övernaturliga saker, sjörövare och skräck på lite lagom läskig nivå.

Jag tror att många barn kommer att läsa de här böckerna.

"Tina Rosso" av Margareta Sarri

2009-07-24T06:45:00.000-07:00

Tina Rosso av Margareta Sarri handlar om Tina som lever i en minst sagt dysfunktionell familj. Apelsindieten är en lösning för Tina. Bulimi en annan. Hon räknar dagarna tills hon fyller 18 år och kan flytta hemifrån. Då ska hon börja sitt nya liv. Då ska allt bli bättre.

Mitt i eländet träffar Tina kärleken. Men det är klart att det inte går. Hon kan tro på den eller ta emot den. Tina är ju inte bara fet utan hon har alla möjliga fel och defekter som man kan ha. När hon tycker att hon är så ful och värdelös hur ska hon då kunna låta någon annan ge henne kärlek.

När jag skriver om boken nu känner jag att den var ganska bra ändå. Jag var inte överförtjust när jag läste den. Tinas familj är verkligen konstig. Hela deras situation känns overklig. När Tina magpumpas efter att ha svalt för många tabletter är det ingen i familjen som pratar med henne. De lever på sina liv som om hon inte fanns.

Boken slutar med att Tina ska dra till Berlin, där allt ska bli bättre. Men många frågor hänger kvar i luften. Hur ska det egentligen bli bättre? Man kan väl säga att slutet känns lika märkligt som boken i helhet.

"Stressade tjejer" av Jaqueline Wilson

2009-07-24T06:12:00.000-07:00

Innan jag läste Stressade tjejer av Jaqueline Wilson hade jag bara läst en annan bok av henne, Kattmumien. Kattmumien tyckte jag om men jag kom aldrig till Tracy Beaker och Tjejer-böckerna. Det tog emot. Jag tror att det är framsidorna på hennes böcker som det faller på, jag gillar dem inte. Däremot hade jag säkert älskat dem då jag gick i högstadiet, och läst böckerna. Men de fanns inte då. Jag har också fått för mig att Wilsons böcker är lite för lättsamma och mainstream för min smak. (Säger hon som i tonåren slukade de minst sagt lättsamma och triviala berättelserna i Mitt Livs Novell, Frida och Starlet.)

Hur kom det då sig att jag läst Wilson nu? Jo, Stressade tjejer handlar om anorexia. Jag måste erkänna att boken stod i hyllan ett bra tag innan jag började läsa den. Jag är löjligt bortskämd med att bara läsa böcker som jag absolut vill läsa. Min läsning är helt och hållet luststyrd. Men till slut läste jag den, och det gick fort. Som sagt - lättläst. Jämfört med anorexiskildringarna av Österberg och Mattsson känns Stressade tjejer som anorexia light. Eller, chic lit goes anorexia. Det räcker med att se en kompis i skolan som tynar bort i anorexi och en ny, snygg bildlärare för att Ellie ska komma på nya tankar och boken slutar med att hon "störtar" ut ur klassrummet för att äta lunch. Lite väl enkelt kanske.

Men jag fattar att tjejerna slukar Tjejer-serien. Jag skulle nog också har gjort det i yngre tonåren.

"Sjöodjuret i Bergsjön" av Martin Widmark

2009-07-21T07:32:00.000-07:00

Martin Widmark fortsätter att spotta ur sig böcker. Nelly Rapp-böckerna verkar inte vara lika omtyckt/läst som LasseMaja-böckerna. (Beror det kanske på att LasseMaja varit julkalender? Eller att de är mer lästtlästa?) Vad baserar jag det på? Det jag ser och hör i skolan.

Jag tycker att Nelly Rapp är ok. Hon kör sin grej - monsteragent med mod och hjärna. Sjöodjuret i Bergsjön är en bra sommarbok med vatten, bad, båtar, slussar och mystik!

"Den stora finalen" av Martin Waddell

2009-07-21T07:22:00.001-07:00

Den stora finalen av Martin Waddell är en perfekt bok att stoppa i händerna på de ungar som inte fattar varför de ska sitta och läsa när de skulle kunna vara ute och spela fotboll. Förra året kom Waddell ut med Matchens hjälte. Den läste i princip alla i klassen förra året. (Förutom de som hellre hänger med Harry Potter, Torak eller andra lite mer avancerade karaktärer.)

Är målgruppen den rätta tror jag att det är svårt att misslyckas med den här boken!

"Kentaurens styrka" av Adam Blade

2009-07-21T07:13:00.001-07:00

Kentaurens styrka är del 4 i den nya fantasyserien av Adam Blade. Serien innehåller alla klassiska fantasydrag... utvald pojke, mystisk/försvunnen pappa, rädda landet... Som vapendragare har den utvalde Tom sin vän Elenna.

Helt ok fantasyserie även om jag fortfarande väntar på de kvinnliga hjältarna. (Jag vet, det finns några. Men dock med betoning på några.)

"Svältland - Landet bortom allt förnuft" av Johanna Mattsson och Jeanette Gansmoe

2009-07-21T06:59:00.000-07:00

På ungdomsavdelningen, i Biografihyllan, hittade jag Svältland - Landet bortom allt förnuft av Johanna Mattsson och Jeanette Gansmoe som mer såg ut som en liten inplastad broschyr. Jag hade aldrig hittat den om jag inte aktivt sökte efter just den. Hur jag visste vad jag sökte efter i hyllan?! Det fantastiska www.minabibliotek.se

Synd att boken ser så oansenlig ut (det gör även bilden på framsidan) för den är väldigt bra. Det är en ung kvinna som i dagboksanteckningar beskriver sitt liv med anorexia. Det som gör läsupplevelsen ännu bättre är att även hennes mamma skriver inlägg då och då i boken.

Boken ger mycket. På sina 45 sidor får du en mycket bra insyn i hur det kan vara att leva med anorexia, som drabbad och som anhörig. Rekommenderas!

"Madonna" av Hannele Huovi

2009-07-21T06:46:00.000-07:00

"Dålig bok! Fatta inte de där med Marjatta - Lill-Jatta. Beskriver hennes känslor dåligt - eller, inte alls. Jobbig att läsa. En stjärna av 5 stjärnor." /PuMA

Så har någon skrivit längst bak i Madonna av Hannele Huovi. Jag är beredd att hålla med. Boken var inte så bra. Det kändes som att man inte fick komma in i Marjatta och hennes tankar/känslor. Marjatta mår dåligt och får anorexia. Känslotrassel i familjen hjälper knappast, utan tvärtom. Men på slutet möter den svältande prinsessan prinsen och får anledning att bejaka matlusten igen.

Vill du läsa en bok om anorexia finns det betydligt bättre böcker. (Jo, Lill-Jatta är Marjattas smeknamn, som liten.)

Boknördstestet på Barnens bokklubb

2009-07-12T11:24:00.001-07:00

Snowflakes söndagsenkät

2009-07-12T07:30:00.000-07:00

Jag har svårt att hoppa över en enkät... Här kommer svaren på Snowflakes söndagsenkät.

1. Bästa toaläsning?

Något lättläst, t ex Amelia eller en serietidning. Men läser jag en bra bok är det alltid den som följer med, oavsett var jag sitter.

2. En bok med ett djur?

Liten är fin av Ingrid Sjöstrand. En fantastisk bok från 1978 om en liten drake som inte kunde sluta växa. Draken var från början liten och kände sig så meningslös och utsatt. Draken ville bli stor och respekterad. Så draken började äta. Draken åt mer och mer. Och växte och växte. Suverän berättelse om biologisk mångfald, ekosystem, empati, demokrati, diktatur, kamratskap, uppror och modet att vara sig själv. Jag fick boken då jag var liten. Mamma läste den för mig. Sen läste jag den själv. Många år senare läste jag den för barnen i skolan. Det är en bok som känns rykande aktuell och fräsch även 30 år senare.

3. En kärlekshistoria?

Z - en kärlekshistoria av Vigdis Grimsdottir. En stark berättelse om kärlek och livsval. Det var några år sen jag läste boken. Jag kommer inte i håg så mycket av den. Men jag minns känslan. Känslan som uppfyllde mig då jag läste. Den var så spännande, känslig och verklig. Jag läste den under en semester i Stockholm. När jag var framme vid de sista sidorna hade vi just klivit av på en pendeltågsperrong. Jag var tvungen att sätta mig ner på en bänk och läsa ut boken. Mitt sällskap satte sig bredvid och väntade. När jag hade läst sista sidan kom tårarna. Jag grät och grät. Det var så sorgligt och ändå... Jag ska inte berätta. Ni får läsa själva.

4. En uppväxtskildring?

Mig äger ingen av Åsa Linderborg.

5. Om jag vore detektiv, ville jag vara som…?

Lisbet Salander! Eller, kanske inte... Men jag gillar henne.

6. En bok jag aldrig tänker läsa:

Även om jag vet att många tycker att jag hädar så skulle jag vilja svara Sagan om Ringen av JRR Tolkien. Jag är så ointresserad som man kan vara. Jag kan dock inte det då jag ingått ett (hemskt) vad. Om jag förlorar har jag lovat att ge Sagan om ringen en chans. Så jag vet inte vad jag ska svara här. Har inget bra svar.

7. Ett språk jag önskar jag kunde läsa på:

Italienska! Inte bara läsa, jag vill kunna prata det också. Det är ett sånt så vackert och härligt språk. Om jag kunde italienska skulle jag njuta ännu mer av att läsa högläsning än jag gör nu.

8. Senast inköpta tidning:

Vi promenerade till affären tidigare idag. Vi bestämde oss för att köpa varsin tidning. Jag köpte Aftonbladet. Sambon tyckte att Pondus var ett bättre val.

Kulturfyran

2009-07-11T12:16:00.000-07:00

Kulturfyran hittade jag här.

1. Vad läser du just nu?
Madonna av Hannele Huovi.

2. Vilken är nästa bok du ska läsa?
Oj, det vet jag inte förrän jag börjar läsa. Det beror på vad jag är sugen på just då. Några böcker som står på tur är Tina Rosso av Margareta Sarri och Den svarta stenen av Gunvor Andbo Nygaard.

3 Vilken låt lyssnar du mest på nu?
Alla låtar med Pink. Låtarna går runt i min mp3 och jag ledsnar aldrig.

4. Har du sett någon film i sommar?
Jag såg Patrik 1,5 i går. Den var bra!

Mina gröna böcker

2009-07-10T14:45:00.000-07:00

Snowflake har lagt ut sina gröna böcker på sin blogg och det gick jag i gång på!

Började genast botanisera i mina egna hyllor. Samlingen jag har fått i hop är inte på något sätt modern eller representativ för det jag läser just nu i mitt liv. Den får mer ses som ett retrospektiv över mitt liv. Det är många gamla böcker som har hängt med länge! Nu för tiden köper jag knappt några böcker alls. Jag lånar på biblioteket.

Det var kul att söka bland mina böcker. Hittade många gamla godingar och böcker som jag nästan glömt.

Mina gröna böcker...

Katitzi barnbruden av Katarina Taikon. Jag läste hela serien som barn. Annorlunda och bra! Den gick på TV också minns jag.

I lejonets gap av Anne Holt. Jag har läst alla hennes böcker. (Jag läser ofta deckare på somrarna.)

Famntag av Gerd Brantenberg. Den här boken flyttade in i bokhyllan då sambon flyttade in. Har inte läst den själv.

Emil i Lönneberga, Ronja Rövardotter, Mio min Mio, Madicken och Junibackens pims och Julberättelser av Astrid Lindgren. Astrid måste ha gillat gröna böcker! Jag läste alla hennes böcker som barn. I dagens skola när vi funderar på vilka böcker vi ska läsa högt för barnen kommer Astrid Lindgren ibland på tal. Men ofta tänker vi "Den boken har barnen nog redan hört." Men jag vet inte hur det är med det. Det är inte alls säkert att alla barn får med sig Lindgrens böcker med bröstmjölken. Har jag märkt. Däremot har många sett filmerna!

Agnes Cecilia - en sällsam historia och ...de vita skuggorna i skogen av Maria Gripe. Jag glömde Pappa Pellerins dotter som också borde vara med på bilden! Gripes böcker är de bästa. Någonsin. Alltid. Jag hade inte varit den jag är i dag om det var för hennes böcker. Jag hade inte älskat böcker som jag gör om det inte var för hennes böcker.

Vackra barn av Torey Hayden. Haydens böcker är en guldgruva för alla som jobbar med barn. Har man läst en så vill man läsa alla. Prova!

Träd kan rädda världen av Johan Tell. Förra årets julklapp från chefen. Otroligt vackra bilder i boken. Har inte läst den bara bläddrat i den.

Nervous conditions av Tsitsi Dangarembga. Den här boken var kurslitteratur då jag läste Engelska A på Universitetet. Den terminen läste jag många bra böcker som jag nog aldrig hade upptäckt om de inte varit kurslitteratur...

Ett mycket bättre liv av Inger Frimansson. Köpte den en sommar men har inte läst den. För många barnböcker har kommit i vägen...

Cirkus Bestivus av Andreas Palmaer. En ny barnbok som min sambo har köpt. ("Den är min!" hördes det från soffan då jag dukade upp de gröna böcker på vardagsrumsgolvet för en stund sedan.)

Tistou, pojken med de gröna fingrarna av Maurice Druon. En klassiker! En ska-ha-läst-bok. Det här exemplaret kom jag över då Lärarhögskolan i Umeå gallade ut den. Dumt av dem. Bra för mig.

Ajöss och tack för fisken av Douglas Adams. Den här boken är del 4 i en serie där del 1 heter Liftarens guide till galaxen. Har du inte läst serien? Gör det! Den här serien har fått mig att garva rakt ut när jag suttit i tunnelbanan (ensam, men med för mig okända människor runt omkring mig). Det är också en av de få böcker som jag (faktiskt flera gånger) har läst högt ur för vuxna vänner. Det bästa minnet var då vi satt framför elden i en fjällstuga och boken vandrade runt bland oss alla så vi kunde lyssna i timmar utan att en av oss blev helt slut i rösten. (Högläsning vuxna emellan borde man ägna sig åt oftare.)

Det var allt för den här gången. Hoppas att du har fått några lästips!

"Hubert i klistret" av Arne Svingen

2009-07-08T07:03:00.000-07:00

Böckerna om Hubert av Arne Svingen är roliga! Jag har läst Hubert får huvudrollen som högläsningsbok i en 1-2:a och det var uppskattat.

Hubert hamnar alltid i trubbel utan att han har menat det. Ofta är skolans värsta lärare i närheten då det händer. Ingen bra kombination... Tur att Hubert kommer på så bra lösningar.

Tokroliga böcker som får alla att skratta. Passar pojkar som har svårt att hitta "bra" böcker.

"Jorden runt på 80 dagar" av Jules Verne

2009-07-08T06:57:00.000-07:00

På förmiddagen i går läste jag ut Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne. Jag trodde att den skulle vara tråkig att läsa. Det är min fördom om gamla klassiker. Men den var inte alls tråkig, den var bra!

På eftermiddagen såg jag filmen, den med Jackie Chan från 2004. Den var inte alls som boken och inte särskilt sevärd.

"Varje dag har vi en liten tävling" av Hanna Österberg

2009-07-07T02:27:00.000-07:00

Varje dag har vi en liten tävling av Hanna Österberg. Jag har för tillfället slut på barn- och ungdomsböcker som handlar om anorexia så jag läste Hanna Österbergs biografi. Smärtsamt jobbig läsning. Att någon ska behöva ha det så här, tänker jag. Det är så hemskt...

Något som har upprört i mig i flera av de böcker jag har läst på det här temat är skolans roll. Flera lärare har höjt ett ögonbryn och undrat, men allt för ofta nöjt sig med en lugnande försäkran om att "allt är bra" från den drabbade eleven. Skolsköterskorna har i flera fall begått tjänstefel. I Hannas bok får man möta personer inom psyket som beter sig på ett sätt som får en att undra om de verkligen har hamnat på rätt ställe.

Den här boken borde alla läsa som möter barn och ungdomar i sitt jobb - lärare, skolsköterskor, psykologer, läkare... Boken är ett tidsdokument, över ett liv, en sjukdom och framför allt över hur vården ser ut idag.

"...annars dör man" av Deborah Hautzig

2009-07-07T01:44:00.000-07:00

Jag var en sanslös bokslukare när jag var barn. Biblioteket låg i huset bredvid där vi bodde så jag hade nära dit. Det var där jag hängde på eftermiddagarna efter skolan. När middagen var klar kom mamma ner och hämtade mig. (För om hon inte kom och hämtade mig satt jag kvar tills bibblan stängde kl.20.)

Jag läste och läste. Kulla Gulla-serien var en stor favorit. Jag minns att jag kunde komma dit, ta en Kulla Gulla-bok ur hyllan, sätta mig i en av fåtöljerna runt bordet i mitten och läsa. Jag läste tills boken var utläst. Då ställde jag tillbaka den i hyllan och tog nästa. Hann jag inte läsa ut den lånade jag hem den och läste ut den hemma på kvällen. Nästa dag började jag med en ny bok. När serien var utläst började jag om från början, om jag inte minns fel.

Idag, nu i livet, läser jag väldigt sällan om böcker. Jag läser nya, andra böcker i stället. Men böcker som det var väldigt länge sen jag läste kan jag ibland läsa om. Jag läste många socialrealistiska böcker som barn; att leva som gatubarn, att leva utan föräldrar, att ha anorexia... Den sortens böcker fångar mig fortfarande. Ett starkt minne från min högstadietid är boken ...annars dör man av Deborah Hautzig. (Visst läste du den också Lena? Eller läste vi den tillsammans?) Jag tror att det var en första boken jag läste om anorexia. Jag minns den som väldigt speciell, skrämmande och ändå så verklig. Jag kom att tänka på den här boken häromdagen och började söka efter den. Inte helt lätt då jag varken kom ihåg titel eller författare. Eller jo, jag kom ihåg att titeln hade att göra med "Äta bör man, annars dör man" på något sätt. Och att författaren hade ett z i sitt efternamn (Varför kommer man ihåg sånt?) Till slut hittade jag boken - i Stadsbibliotekets magasin. Det förvånar mig att den står placerad där nere och inte uppe i biblioteket. Jag antar att det har med utlåningsstatistik att göra. Nu hoppas jag i alla fall att det blir ändring på de dåliga (?) siffrorna. Den här boken förtjänar att läsas!

Jag fångades lika mycket nu som då jag läste den förra gången, för 25 år sen. Den är bra. Den skrevs 1981 och det märks. Den här boken skiljer sig markant från de andra skönlitterära böckerna jag läst om anorexia. De andra jag har läst är nyskrivna och utspelar sig i nutid, i Sverige.

I den här boken vet ingen vad anorexia är (förutom en specialistläkare som kommer in i bilden på slutet). Leslie, bokens huvudperson, kan inte ens uttala ordet! När Leslie säger att hon ska börja banta säger hennes mamma "Bra". När hon sen går ner i vikt får hon beröm för sin målmedvetenhet. När hon börjar diktera villkoren kring matsituationen, som att få äta själv på sitt rum, går mamman med på det. Det går så långt. Så långt... De fattar verkligen ingenting. Till slut (!) får Leslie i alla fall behandling. Men inget är självklart. Det är privat, det är dyrt. Det tycker jag återkommer i alla böcker jag har läst, de privata alternativen. Det är dyrt, det är föräldrarna som får betala. Men de som inte har föräldrar som kan betala då, vad gör de? I de nya böckerna nämns kötider. Kötider?! Hur kan man måsta köa för att få behandling för anorexia?! Statistiken visar att fortare anorexia behandlas desto större chans har man att bli frisk.

Läs boken! Den engagerar och skrämmer. Och man inser att vi, i samhället, har lärt oss mycket om anorexi sen 1981!

"Fettot" av Carolina Falck

2009-06-30T02:35:00.000-07:00

Fettot av Carolina Falck är en lättläst bok om anorexia med en kille i huvudrollen. Den här boken känns mer tillrättalagd än de andra jag har läst. Lättare att läsa själv, redan innan högstadieåldern.

Efter gympan är det en kille i klassen som säger till Jimmy "Det dallrar om fläsket när du springer!" Det var då det började. Jimmy slutade äta. Det är inte bara Jimmy som har problem i familjen. Pappa är arg hela tiden, mamma är för snäll och tonårssyrran Elin är omöjlig att ha att göra med. Ingen märker vad som händer med Jimmy förrän det har gått alldeles för långt. Hela familjen behöver hjälp.

Helt ok bok. Bra att det finns en bok om anorexia med en kille i huvudrollen.

"Mika vs Mika" av Ylva Wallin

2009-06-30T02:20:00.000-07:00

Ännu en bok om anorexi. Jag har snöat in på det just nu. Mika vs Mika av Ylva Wallin handlar om Mika som orienterar. En dag säger en tränare att Mika är bra, hon behöver bara träna upp sin löpning lite mer. Springa fortare alltså. Hur springer man fortare? tänker Mika. Ja, vägde jag lite mindre skulle det ju gå lättare att springa fortare, kommer hon fram till. Enkel lösning. Mika börjar äta mindre, och träna mer.

Mika blir inte bättre på orientering. Hon orkar inte springa som förut, men hon förstår inte varför. Hon har svårt att fokusera på kartan och ta bra beslut om vilka vägar hon ska välja i skogen, men hon förstår inte varför. Mika fattar ingenting. Hon har aldrig varit så fokuserad och tränat så mycket, och så går det sämre. Det kan bara bero på en sak - hon är dålig. Hon måste träna ännu mer för att kunna bli lika bra som de andra.

Det jobbigaste av allt är de inte lämnar henne i fred. Alla lägger sig i. De stör henne!

Tycker Mika. Jag tänker... Varför lägger de sig inte i mer? Varför stoppar de inte henne tidigare?

"Decembergatans hungriga andar" av Ulrika Lidbo

2009-06-30T02:10:00.001-07:00

Decembergatans hungriga andar av Ulrika Lidbo stod jag i kö länge på innan jag fick den. Under våren har den i pressen ofta omnämnts tillsammans med De kallade mig Ise av Madeleine Krell. Båda böckerna utgavs förra året och handlar om anorexi.

Den här boken handlar om Jenny som får anorexi. Hon träffar Betty som är några år äldre och kan mer om bulimins ädla konst. Betty lär Jenny och de blir ett team, team bulimi. Boken är bra, väldigt bra. Den backar inte för den grymma verkligheten. Jag läste någonstans att boken skulle kunna användas som handbok i bulimi men jag tvivlar på det. Den är inte på något sätt glorifierande.

Läs den! Sätt den i händerna på alla tonåringar!

"Vålnader i vinden" av Chris Mould

2009-06-30T02:03:00.000-07:00

Vålnader i vinden är del 2 i serien Hemligheten på Crampton Rock av Chris Mould. Boken har samma stil som del 1, Amiralens arvinge. Boken fångar inte mig, men kommer som jag har skrivit tidigare kommer den säkert att gillas av barnen. Lite skräck, lite spök, lite spänning.

"Jord eld vatten luft" av Mary Hoffman

2009-06-30T01:50:00.000-07:00

I går njöt jag av Jord eld vatten luft på den solvarma balkongen. En helt underbart bok, både bilderna och texten. Bilderna är så vackra att varenda en av dem skulle kunna vara en tavla att hänga upp på väggen. Texten ger en utomordentlig genomgång av de fyra elementen på ett lättfattligt och lättsmält sätt.

Elddelen handlar om eldfåglar, vulkaner, stjärnor, eldsdyrkan, döden och mycket mer. Myter, historia, religion, geografi, fakta, miljö, poesi, kulturer... Allt finns med.

Då boken är en lagom tjock bilderbok är det mesta kortfattligt. Detta leder till att jag blir nyfiken på mer. Jag söker mig vidare. Jag måste få veta mer om den grekiska hjälten Kadmos, indianstammars förhållande till jorden och jag vill läsa fler berättelser om skapelsemyter.

Den här boken är perfekt för nyfikna själar som vill lära sig mer och samtidigt njuta!

Syskonen Baudelaire - filmen

2009-06-23T02:56:00.000-07:00

Boken, En olustig början, förstod jag mig inte riktigt på då jag försökte läsa den för några år sen. Häromdagen såg jag filmen. Förstod inte så mycket mer av poängen. Allt är ju så bedrövligt! Men Jim Carrey som karaktärsskådis är obetalbar. Han gör filmen!

Jag är dock övertygad om att många barn gillar filmen.

Hjälp! Rånare! - filmen

2009-06-23T02:49:00.000-07:00

Hjälp! Rånare! av Laura Trenter är en väldigt bra bok. Spännande! Filmen är också bra. Barnen är lite lillgamla dock.

Boken är nog ändå bättre. Då var jag mer fångad.

Laura Trenter har skrivit många bra böcker. Hon kommer till Umeå i höst förresten.

"Häxan och lejonet" - filmen

2009-06-23T02:43:00.000-07:00

Som avkoppling mellan lässtunderna har jag på sistone tittat på film. Stadsbiblioteket har massor med film! Häxan och lejonet var oväntat bra. Till och med sambon (som är ofrivillig barnfilmstittare) satt kvar vid tvn.

Jag älskade Narnia-serien som barn. Den var magisk! Mysigt att få uppleva Narnia igen.

"Bläckhjärta" är en tjock bok!

2009-06-20T08:08:00.000-07:00

Ja, jag är kvar. Nej, jag har inte glömt bloggen. Jag har dock fullt upp med att läsa. Bläckhjärta kräver sin tid. Jag läser på kvällarna då jag egentligen är för trött för att läsa och - jag somnar. Jag hinner sällan mer än en sida per kväll. Då förstår ni att det tar tid för mig att komma framåt i Bläckhjärta. Nu under semestern läser jag mer på dagarna och det ska bli ännu mer av den varan då sambon slutar vara sjuk och går tillbaka till jobbet.

Nu har jag dock läst mer än halva boken! Det är ingen bok jag fastnar i. Den är liksom inte olidligt spännande. Idag hände det till slut. Jag kände att jag måste få veta ur det går för nu börjar det bli intressant. Det var när Fenoglio skulle berätta sanningen för Capricorn om hans föräldrar. En passage som skulle fungera utmärkt som cliffhanger. Cliffhanger är för övrigt ett bra begrepp. Introducerade det tidigt för mina barn i skolan.

Jag hoppas på sol i morgon. Då blir det långläsning på balkongen. Jag måste ju bli klar med Bläckhjärta snart. Har massor med böcker på hög som jag vill läsa.

"Bläckhjärta" av Cornelia Funke

2009-06-06T10:49:00.000-07:00

Jag gör det! Jag läser Bläckhjärta av Cornelia Funke. Men jag kan inte påstå att den är lätt att komma in i. Det var segt i början!

Nu har Meggie äntligen kommit till Capricorn och det har börjat hända saker. Till och med jag börjar bli intresserad, fantasygenren till trots. Men i den takten det går framåt nu har jag läsning hela sommaren...

578 sidor. Varför gör man en bok så tjock? Blir en bok bättre om den är tjockare? Jag vet inte men det finns en hel hög med läsare som låter bli att läsa en bok just för att den är för tjock.

Jag gillar kopplingar i böcker. Bläckhjärta påminner mig so far om Skuggporten av Lene Kaaberböl. Flicka som från början inte fattar någonting. Mamma är frånvarande och har varit det länge. Pappan är närvarande, vet vad som här hänt men skyddar dottern från sanningen. Långsamt börjar sanningen om mamman uppdagas. Hon är inte död, hon är inte på en oskyldig resa utan... hon finns i en parallell värld. (Ok, det sista är det jag tror kommer att hända även i Bläckhjärta.)

"Detektivpojken" av Ulf Stark

2009-06-06T10:31:00.000-07:00

Detektivpojken är den tredje boken i serien om Ulf. Först kom Mirakelpojken, sen Krutpojken och nu Detektivpojken.

Det är en fin liten serie om ett härligt barn. Framförallt känns böckerna som en hyllning till barndomen.

"Ost till alla möss" av Ulf Nilsson

2009-05-19T11:52:00.000-07:00

En del böcker är tråkigare än andra. Ost till alla möss av Ulf Nilsson var tråkig. (Förlåt Ulf!) Alltså den var gullig och passar säkert en del barn som gillar gulliga möss men inte jag, inte just nu. Jag läste ut den bara för att jag skulle läsa ut den, hade jag bestämt mig för.

Jag låg i soffan och sneglade på De kallade mig Ise som stod i bokhyllan och väntade på mig. Jag sa till mig själv att jag inte fick ens öppna den boken förrän Osten var utläst. (Annars skulle den aldrig bli utläst.) Jag gjorde det, jag läste ut den!

Men jag vet inte riktigt vilken slags läslust man ska ha för att sluka Ost till alla möss. Jag tror att det skulle var svårt att "sälja" den till någon av mina elever.

"De kallade mig Ise" av Madeleine Krell

2009-05-19T11:14:00.000-07:00

Oftast åker jag buss till jobbet. Att ta bilen är lyx. Men en sak är bra med att åka buss. Jag kan läsa. Irriterande bara när boken får en att gråta, mitt bland folk.

De kallade mig Ise av Madeleine Krell är bra. Skitbra! Jag sträckläste den. Plötsligt var nästan 500 sidor inget problem, den var inte ens tung att hålla i (som det kan vara då man läser i sängen).

Googlade just på författaren. Hon är 19 år och att göra en bok var hennes examensprojekt i gymnasiet. Lite imponerad blev jag!

Boken handlar om Ise som spelar fotboll i ett lag i allsvenskan. Hon är bra men har höga krav på sig själv och får anorexi. Handlingen är enkel, lätt att lista ut hur det ska gå. Hon får anorexi, får hjälp och kommer ut starkare på andra sidan. Slut. Trots att jag vet hur det ska gå (tror att jag vet hus det ska gå) är jag som trollbunden. Jag har alltid älskat socialrealistiska böcker. Älskar att leva mig in i andra människor liv och tankar. Hur är det att leva med anorexi? Boken bjuder in läsaren att vara med, verkligen. Det känns så levande, så nära. Men nog är den väl tjock. Den hade nog inte varit sämre även om den varit 100 sidor kortare.

Alla som jobbar med barn och ungdomar borde läsa den här boken!

Sigge Svinaherde av Josefine Ottesen

2009-05-12T12:44:00.000-07:00

Sigge Svinaherde är del 1 i en serie på 6 delar av Josefine Ottesen. Lättläst, spännande, bild på varje sida och framförallt ganska våldsam (Vikingatid). Går nog hem hos många barn som gillar att läsa lättlästa böcker men som inte går i ettan längre... typ. Jag är förvånad att inte fler bibliotek har köpt in serien.

Presenterade serien för min klass i går. Första delen försvann fort ur mina händer. Barnen älskar de här lättlästa serierna som går fort att läsa, det händer mycket och de är inte barnsliga. (Det sista är viktigt!) Josefine Ottesen har hittat ett vinnande koncept med sina serier. Först Drakherren, sen Krigarprinsessan och nu Sagan om Sigurd. Jag är övertygad om att barnen kommer att hålla utkik efter hennes nästa serie. För det kommer väl mer?!

Sigurd, sa ett barn, det är ett konstigt namn. Förvisso men vem vet, snart kanske vi har massor med Sigurdar på våra förskolor.

"Honungsblomma" av Alice Vieira

2009-05-10T09:44:00.000-07:00

Jag har läst en konstig bok. Sambon är oftast ointresserad av att diskutera mina barnboksupplevelser (vilket jag ställer mig helt oförstående inför) men den här gången blev det prat och diskussion!

Honungsblomma av Alice Vieira är ingen vanlig barnbok, väldigt osvensk, väldigt poetisk och "långsam". Jag har svårt att tro att någon av mina elever skulle uppslukas av den.

De flesta vuxna i huvudpersonen Melindas värld är inkompetenta då det gäller att ta hand om barn känslomässigt och trygghetsmässigt. Mamma är borta, utan förklaring från vare sig henne eller någon annan. Pappa är någorlunda närvarande fysiskt, ibland, men finns inte där för sin dotter. Inget förklaras på ett vettigt sätt för Melinda. När hennes älskade farmor dör är det ingen som berättar det för henne. Farmor (som varit som en mamma för henne) är bara borta och Melinda förväntas uppträda som vanligt utan att ställa frågor. Märkligt!

Det största frågan är dock; Var är mamma? Och varför i hela fridens namn kan ingen prata med flickan om varför mamman är borta? Farmor försöker, på sitt fantasifulla sätt, men när hon dör finns ingen som pratar med Melinda om mamma. Ännu märkligare är att man aldrig får svaret. Mamman kommer tillbaka men hennes frånvaro får ingen förklaring. Eller... är det jag som inte fattar?!

Om jag inte fattar, hur ska då ett barn fatta?! Svår bok, med andra ord. Det känns nästan mer som en vuxenbok om barn kom sambon och jag fram till. När jag googlade på boken hittar jag recensioner som beskriver boken som en bra högläsningsbok som kräver samtal efter läsningen. O ja! Även jag som vuxen behövde det :-)

"Amiralens arvinge" av Chris Mould

2009-05-08T14:05:00.000-07:00

Amiralens arvinge av Chris Mould har inte en tilltalande framsida, enligt mig. Men jag tror att barnen kommer att älska den, båda framsidan och boken.

Boken är bra. Det är en fantasybok som definitivt kommer att fånga många barn!

"Mååål!" av Bengt-Åke Cras

2009-05-06T11:46:00.000-07:00

Mååål! av Bengt-Åke Cras är en bok som aldrig skulle hamna i min läshög. Sportböcker är inte min kopp te.

De älskas dock av många andra. Jag känner ett barn som höll på att glömma att äta då den här boken tog all uppmärksamhet. Omgivningen levde om, rörde på sig och störde på alla tänkbara sätt. Men läsaren lät sig inte störas ett dugg. Maten fick vänta, boken var viktigare. Härligt att se!

"Ge ditt barn 100 möjligheter sitället för två" av Kristina Henkel och Marie Tomicic

2009-05-05T10:22:00.000-07:00

Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två av Kristina Henkel och Marie Tomicic är en efterlängtad bok. Jag hoppas att den är så bra som den verkar (och ser ut. Snygg framsida!) Jag läste om den i DN. Den här boken borde alla föräldrar och pedagogisk personal läsa!

Köp in den till Umeås bibliotek!

Sju delar av "Krigarprinsessan"

2009-05-05T10:08:00.000-07:00

Idag läste den första eleven ut del 7 av Krigarprinsessan av Josefine Ottesen. Barnen får ofta läsa när de vill på skoltid men när vi har engelska är det lite heligt, då har vi engelska.

Men idag hade jag inte hjärta att säga nej. En tyst nick från mig och boken smög fram på bordet. Att göra lite som man vill på ett smidigt sätt utan att störa andra, de måste man få göra ibland.

"Krigarprinsessan" av Josefine Ottesen

2009-04-28T11:58:00.001-07:00

Krigarprinsessan av Josefine Ottesen är en efterlängtad bok som fyller ett tomrum (som jag inte visste fanns). En spännande fantasybok (?) som handlar om maktkamp och fighter - där alla krigande är kvinnor. Coolt! Påminner mig om Xena.

Serien består av 7 böcker. Mina elever är goda läsare så del 1 var snabbt utläst för flera av dem. Då ville de såklart ha 2:an vilken var jag var tvungen att köa på. (Nya böcker = kö på biblioteket.) I går fick jag äntligen 2:an och 3:an och ställde ut dem i klassrummet. Det tog inte en lång stund innan båda böckerna var paxade, av tjejer.

"Myran och Mogge byter kläder" av Mian Lodalen

2009-04-28T11:48:00.000-07:00

Myran och Mogge byter kläder av Mian Lodalen (!) är en väldigt lättläst bok som alla barn borde läsa och prata om. Vad händer om en tjej tar på sig killkläder och en kille tar på sig tjejkläder i skolan? Är det ok?! Och vad gör man om kompisarna börjar retas? Spännande att fundera kring tillsammans.

Det finns fyra böcker i serien.

"Skateboarding Skills" av Ben Powell

2009-04-24T10:13:00.000-07:00

I dag stod Skatboarding Skills och väntade på mig när jag kom till biblioteket. Jag lånade den till en av mina elever. När jag gav den till honom blev han så glad som om han hade fått precis det han önskat sig på julafton. Jag fick till och med en spontan glädjekram. Det är inte varje dag man utsätts för såna glädjeyttringar i skolan!

Att älska högläsning

2009-04-22T09:24:00.000-07:00

I går fick jag höra att en pappa i bekantskapskretsen läser Bilbo för sin dotter på kvällarna då det är sängdags. Han läser och läser. Hon lyssnar och lyssnar. Länge. På morgonen kan det komma frågor från dottern "Pappa, varför tog Bilbo..."

Högläsning är magiskt. Den fina magin uppstår då både den som läser och den som lyssnar njuter och aldrig vill sluta.

"Tam, tiggarpojken" av Jo Salmson

2009-04-22T09:03:00.001-07:00

Tam, tiggarpojken, första delen i den nya fantasyserien Drakriddare, av Jo Salmson kommer att bli en populär bok bland barnen.

1. Hon skrev Almandrarnas återkomst som de flesta har läst, och gillade. Så, bara namnet Jo Salmson "säljer" boken.

2. Det är en fantasybok.

3. Den handlar om drakar.

4. Illustrationerna är mangainspirerade!

Jag gillar den, ännu mer än jag gillade Almandrarnas återkomst. Det är framför allt stadens speciella uppbyggnad och liv som fångar mig. Den är byggd på höjden, på ett berg, med fem stadsmurar. Innanför den lägsta, yttersta stadsmuren bor de fattigaste i staden och innanför den högsta, innersta muren högst upp bor de mäktigaste, rika.

DN skriver att boken är "godkänd" men inte så mycket mer än så. Äh, jag gillar den. Och ungarna kommer att älska den.

"Jag, Dante och miljonerna" av Frida Nilsson

2009-04-22T08:46:00.000-07:00

Jag, Dante och miljonerna är en underbar bok av Frida Nilsson. (Alla hennes böcker är bra.)

Jag gillade boken första gången jag läste den även om jag tyckte att den var lite konstig. (En råtta som pratar?!) Andra gången jag läste den var högt för eleverna i klassen. Då var det som att möta en kär gammal vän! Den var ännu bättre andra gången plus att den var så rolig att läsa högt. Den passar verkligen bra för högläsning. Eleverna skrattade så de tjöt ibland.

Dante är helt klart min nya idol. En cool kille med stil. Helge går så att säga från 0 till 100 i boken, från att vara en ytlig banktjänsteman inne i stan till att vara en livsnjutare ute på soptippen. Det är härligt att att följa med på hans resa från yta till mening.

Det roligaste i boken är nog Dantes och Helges verbala bråk. De bråkar en hel del och kastar en del skit på varandra innan de (såklart) slutar som vänner för livet.

Jag, Dante och miljonerna är årets högläsningsbok!

"Vargbröder - Ondskans schaman" av Michelle Paver

2009-04-22T08:39:00.000-07:00

Nu har jag läst den! Påsken var Vargbröder-tid i år. Ondskans schaman är del 5 (av 6) i serien Vargbröder av Michelle Paver.

Den är bra, riktigt bra. Jag njöt av att vara inne i Toraks och Ulvs värld. Nu är det bara en bok kvar, den kommer ut nästa år. De här är en serie som kommer att leva länge, mycket länge. Har du inte börjat läsa Vargbröder - gör det!

"Fegisen" av Anna Holmström Degerman

2009-04-22T08:28:00.000-07:00

Fegisen av Anna Holmström Degerman är en jättebra bok om rädsla, mod och vänskap. Vågar man inte hoppa från högsta hopptornet vid badet kan man ju sova över i Spökhuset istället... Eller?! Det visar sig vara ganska läskigt och utvecklar sig från spökhistoria till deckarhistoria. Perfekt bok att sätta i händerna på de som vill ha spänning, och inte allt för tjocka böcker.

"Ut i mörkret" av Sverre Henmo

2009-04-22T08:15:00.000-07:00

Att det så lång tid för mig att ta mig för att läsa Ut i mörkret av Sverre Henmo beror på omslaget. Jag gillar inte illustrationen och det räcker för att jag inte ska välja den boken. När det finns högar med böcker att välja mellan tar jag inte en med tråkig framsida. Så är det bara. Men till slut blev det den i alla fall. (Jag kanske inte hade någon annan bok till hands den dagen, jag minns inte.)

När jag började läsa den DÅ först fattade jag att det här är uppföljaren till Spring! som kom ut förra året. Den boken gillade jag. Trots framsidan, som dock inte var lika tråkig som den här.

Ut i mörkret handlar om vänskap (mellan en kille och en tjej!) och om att sakna mamma som inte kan bo hemma för att hon är så ledsen. Det är ingen actionbok direkt och passar säkert inte alla barn men de som gillar såna här böcker kommer att gilla den. Jag gillar böcker som vågar ta i svåra ämnen och känslor. Det känns som att det handlar om riktiga människor.

Frågor till vännen M som är alldeles för långt bort

2009-04-06T11:54:00.000-07:00

Min vän M har ett barn som är 6 månader, Jo. De bor i en annan stad så vi ses alldeles för sällan. Jag undrar hur de har det där borta så jag frågade lite.

J: Läser du för Jo?
M: Ja, ibland, inte så ofta.

J: Vad läser du då?
M: Fyra olika böcker. En elefant balanserade, Barnens första bok, Kaninbad också Boken om när Jonah föddes som jag gjort själv med foton från Stork-kliniken och graviditeten :-)

Pappa läste för honom när han var barnvakt en gång. Då läste han hela Jo´s dagbok högt. Den som han fått av dej. Vi har skrivit rätt mycket så jag tyckte det var jättebra gjort av Jo att orka höra hela boken! Vid den tiden så ledsnade han ofta snabbt när jag läste för honom.

J: Så fint att du har gjort en egen bok till honom om hans tillkomst och födelse! Vilken glädje den kommer att vara för honom, för er, när han blir större.

J: När läser ni?
M: När jag får lust och liksom "tid över". Lite pinsamt att erkänna för en sån läsfantast som du, men det är så det är. Det kanske blir en gång varannan vecka...

J: Vad gör Jo när ni läser?
M: Han sitter i knät och "lyssnar". Just nu vill han ta boken/bilderna för att stoppa dem i munnen. Därför läser jag En elefant balanserade och Kaninbad, för då kan han få bita på sidorna.

J: Böcker med tjocka sidor är bra! :-)

J: Har du någon favoritbok, som du tycker om att läsa för honom?
M: En elefant balanserade för då sjunger jag. Också slipper jag "hitta på" som i Kaninbad. (Den har ingen text)

J: Jo´s första bok, var det den han fick av mig?
M: Ja.

J: Hi hi, va glad jag blir.

J: Har du köpt böcker till Jo eller lånar ni på biblioteket?
M: Just det, jag har lånat två böcker förut på bibblan, men vi läste bara den ena. Det var Pia Lindenbaum eller vad hon heter som hade gjort en bilderbok på vuxnas saker. Sen har vi inte lånat nåt mer.

J: Barnavdelningarna på biblioteken brukar ha mysiga läspölar som man kan mysa och läsa i. Jag har varit sugen många gånger men tänker att det är nog inte lika ok att lägga sig där om man inte har ett litet barn med sig...
M: Av de böcker vi läser har jag fått två, gjort en, och köpt en (Kaninbad) på bokrean. Jag köpte en till bok då också som vi inte läst än Mattias målar en... av Inger och Lasse Sandberg.

J: Inger och Lasse Sandberg har gjort många bra böcker.

J: Jag längtar efter att få läsa för Jo! Jag hör av mig om vi åker söderut.
M: Det vore så kul om du kom hit! Har du frågat nån annan som har en bebis om deras läsning?
Jag ska kolla lite på mammagruppen om de läser för sina barn...

J: Näe, det har jag faktiskt inte gjort. Det ska jag göra nästa gång jag får chansen! Tack för att jag fick fråga dig om ditt och Jo´s läsande!

En god läsare?

2009-03-31T11:56:00.000-07:00

Hittade en lapp i min kalender idag. Det finns alldeles för många lappar där men den här var kul att hitta.

För ett tag sen frågade jag mina elever vad en "god läsare" var för något. Jag hade skrivit upp några av deras svar på lappen... "man är inne i boken", "man kan/förstår svåra ord", "man läser tjockare böcker".

En elev svarade; "Man läser inte bara en ton, utan flera liksom..."

Länge leve långa serier!

2009-03-31T11:29:00.000-07:00

Jag älskade långa serier när jag var barn. Då jag slukade böcker var långa serier bra, de räckte ju så länge. Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström var en av favoriterna. Jag var inte jag som slukade den, den slukade mig. Fullkomligt!

Jag nästan var Kulla-Gulla. (Där föddes min längtan efter att jobba som barnflicka, vilket jag gjorde senare i livet i flera omgångar.) Hon var så duktig och tapper. Så duktig och tapper ville jag vara! Hon kunde klara av så mycket, hur jobbigt det än var. Så stark och självständig ville jag också vara! Hon gick från torparjänta till "prinsessa" på herrgården. Jag kunde fullständigt se mig själv i frasande klänningar och lockigt hår som svallade nedför axlarna! Hon gick på internatskola. Åh, så jag har romatiserat internatskolor och drömt om att få gå på en själv!

Men det var en sak som bekymrade mig med Kulla-Gulla. Hon var så snäll. Inget fel i det, tvärtom. Jag beundrade henne för att hon snäll. Hon var som Guds lilla ängel. Gjorde aldrig något ont mot någon annan, tänkte alltid på andra före sig själv och såg det goda i alla människor. Jag insåg dock att jag aldrig kunde bli som Kulla-Gulla. (Här spelade herrgårdar, internat och frasande klänningar en obetydlig roll.) Det mest ouppnåeliga av allt var att hon var så snäll. Och vetskapen om att jag aldrig skulle kunna bli lika snäll som hon. Det smärtade av sorg av två anledningar - Jag ville också vara snäll men samtidigt tyckte jag att hon var för snäll. Hon sa ju inte i från när hon hade rätt att säga i från! De två sidorna kämpade inom mig. Jag kände mig dålig för att jag inte var Guds lilla ängel samtidigt som jag var stolt över att jag hade vett att säga i från.

Som jag minns det var det en enda (!) gång som Kulla-Gulla gjorde något riktigt dumt mot en annan människa. Hon slog en kille (?) med sin träsko. Och efteråt skämdes hon enormt - såklart! Att killen hade betett sig som en idiot och varit skittaskig mot någon (jag minns inte situationen) det hade ingen betydelse, Kulla-Gulla skämdes för det hon hade gjort. Jag fattade ingenting. Det var ju han som skulle skämmas, inte hon. Hon hjälpte någon, försvarade någon. På ett sätt så var hon ju snäll, hon hjälpte den svagare.

Där, på den grusvägen, förstod jag att jag aldrig skulle bli Kulla-Gulla. Det var en stund av sorg och stolthet.

Artikel som väcker diskussion.

2009-03-30T10:23:00.000-07:00

Ännu en intressant artikel. Läs här.

Hur ser det ut i barnböckerna? Finns det könsneutrala barn i barnböcker? Jag kommer inte på någon nu. Någon som vet?